Så får du bort ormar i trädgården

Det säkraste sättet att få bort ormar i trädgården är att se till att ormarna inte trivs på din gård. Städa undan rishögar, täta hål i husgrunden med nät, håll gräset kortklippt och kolla att källarventilernas nät inte är trasiga. Se också till att komposter och lövhögar inte ligger alltför nära huset.

Hur få bort ormar i trädgården?

Sommaren står inför dörren och det är inte alltid de gäster du helst önskar som tar sig in på din gård. Det sista du önskar är att upptäcka att en eller flera ormar har tagit sig in i din älskade trädgård eller rentav har bosatt sig under huset. Men det finns trots allt hjälp att få. Det finns mycket du kan göra för att göra din trädgård oattraktiv för ormar. Många talar om husmorstips som att strö ut snus eller vitlök, men det finns inga bevis på att sådana verkligen fungerar. Ett annat omdebatterat bekämpningsmedel mot ormar är vibrerande ormstavar som sticks ner i jorden.

Det viktigaste är att hålla gräset kortklippt. Ormar gillar högt gräs eftersom det också är där som sorkar och möss håller hus. Detsamma gäller löv- eller rishögar, så se till att städa undan sådant så fort som möjligt. Är komposten för nära huset? Flytta då på den eftersom den också är intressant för ormarna. Även stenrösen är platser som ormar trivs på, så flytta på stenarna ifall du har sådana på din gård.

När du har sett till att gården är städad är det dags att ta en titt på huset. Är alla källarventiler tätade? Ormar kan se tjocka ut, men de kan klämma sig in genom överraskande små öppningar. Ormar kan också ta sig in genom isolering och ytterväggar. Se till att täta väggfasaderna och grunden, lägg finmaskigt nät över alla ventiler och reparera de nät som har gått sönder. Är ormproblemet så stort att du själv inte kan få bukt med det, finns det företag som sysslar med ormsanering.

Vad ska du göra om du får syn på en orm i trädgården?

Det händer att paniken slår till så fort du får syn på det här oönskade och, enligt många, ganska obehagliga djur i trädgården. Många handlar här efter instinkt och tar helt enkelt livet av ormen innan de ens har hunnit ta reda på av vilken art ormen är. Kom ihåg att både snoken och huggormen är fridlysta i Sverige. Det är med andra ord väldigt viktigt att du inte skadar eller tar livet av ormen, utan gör dig av med den på ett mer humant sätt.

Avgör vilken art ormen är

Om du har fått syn på en orm i trädgården är det första du ska göra att försöka artbestämma den. I Sverige finns tre arter av orm att få syn på: huggorm, snok och hasselsnok. Ibland klassas också kopparormen som orm, men den är egentligen en ödla utan ben. Den skiljer sig även markant från både huggormen och snoken, eftersom den är smal och kopparfärgad.

Alla ormar är växelvarma, vilket betyder att de har samma temperatur som omgivningens. Det innebär alltså att ormar är snabbare i varmt väder, och rör sig trögt då det är kallt. När det är kyligt ute, gillar ormar att ligga på varma ställen som soliga klippor eller stigar, ofta ställen som vi människor brukar besöka. Med andra ord spelar också väderleken roll när det handlar om din trädgård, hur den ser ut och hur gärna ormar tar sig dit.

Snoken har gula fläckar

Huvudsaken är att avgöra om ormen är en huggorm eller en snok. Får du syn på två tydliga gulvita fläckar intill huvudet är det frågan om en snok, en orm som varken biter eller är farlig. Problemet är att det även finns snokar som saknar de karakteristiska gula fläckarna. En sådan snok är mörk och så gott som helsvart, vilket gör att du lätt kan förväxla den med en huggorm.

Lyckas du få syn på ormens ögon kan det vara bra att minnas att snoken har runda pupiller, medan huggormen har vertikalformade pupiller liksom katten. Snoken har också ett smalare huvud medan huggormen har ett trekantigt huvud, samt oftast en kortare och tjockare kropp. Snoken är även slankare och snabbare än huggormen och det händer ofta att den flyr när du träffar på den. Den är också en utmärkt simmare och bosätter sig ofta nära vatten.

Huggormens karakteristiska sicksack-band

Huggormen karakteriseras oftast av det tydligt sicksackformade band som finns på ryggsidan. Den har ofta en relativt ljus grundfärg som grå eller ljusbrun, men det finns också helsvarta individer och till och med några enstaka albino-individer.

Unga honor har ett mörkbrunt sicksack-band och en brunaktig grundfärg. De ormarna kallas äspingar och anses ibland vara giftigare, vilket dock inte stämmer. Den bruna färgen varar tills ormen är könsmogen, vilket för hanarna inträffar när de är tre år och för honorna när de är fyra. Då ljusnar hanarnas bruna partier och blir vita eller grå, medan sicksack-bandet svartnar. Det händer ibland att grundfärgen bli blå, vilket dock är sällsynt. För honornas del händer det att den rödbruna färgtonen blir kvar och hon behåller mycket av sin grundfärg. Honorna kan också förändras på så sätt att de till och med blir gulaktiga.

Huggormarna är långsammare, bredare och kraftigare än snokarna. Då du får syn på en huggorm händer det ofta att den ligger still. Om du petar på den med en käpp eller liknande rullar den ofta ihop sig för att vara beredd att hugga till.

Huggormar hör mycket dåligt, men de känner av vibrationer väldigt bra. Därför är det sannolikt att ormen har märkt att du närmat dig mycket tidigare än du har lagt märke till den själv. Även den kluvna tungan som är kopplad till känsliga lukt- och smakceller, bidrar till att bestämma omgivningen och ge ormen information ifall någon fara hotar. En huggorm når bara max 25 centimeter, ifall den hugger.

Snok eller huggorm

Har du kommit fram till att ormen på din gård är en snok gör du gott i att lämna den i fred. Den skadar ingen och gör däremot nytta genom att äta skadedjur som sork. Är ormen däremot en huggorm, står du kanske inför en mer komplicerad uppgift – att flytta på ormen.

Flytta på ormen

Det är inte alltid nödvändigt att flytta på ormar. Ifall du ser en huggorm en enstaka gång kanske den bara råkar befinna sig i trädgården och både bor och är på väg någon annanstans. Dyker ormar upp regelbundet och kanske till och med har fått ungar, är det bäst att göra sig av med dem. Att flytta på en orm är inte någon helt enkel uppgift. Men är du förberedd, handlar på rätt sätt och håller huvudet kallt, så är det trots allt ingen omöjlighet.

Se till att du har långbyxor på dig, dra på dig ordentliga stövlar med höga skaft samt handskar. Hämta en hink med lock och en kratta, kvastskaft eller liknande. Försök sedan få ormen ner i hinken med hjälp av krattan, men var försiktig så du inte skadar ormen. Se till att föra ormen minst en kilometer bort från trädgården, så att den med största säkerhet inte hittar tillbaka. Släpp ut ormen där. Om ormen befinner sig långt in i ett buskage eller på något annat svårtillgängligt ställe, är det bäst att inte ta några onödiga risker genom att försöka krypa in efter den.

Om du själv inte känner dig bekväm med att flytta på ormen, finns det hjälp att få. Kommunens miljö- och hälsoskyddskontor kan ordna med personer som kommer och flyttar på ormen.

Om du blir biten av en huggorm

Ibland går det trots allt illa och du eller någon annan blir biten av en huggorm. Då finns det skäl att inte drabbas av panik. Ta det lugnt och kom ihåg att hålla den bitna kroppsdelen så stilla du kan, så sprider sig giftet långsammare. Kläm inte på bettet och rör det inte. Använd heller inte något avsnörande förband. Särskilt farliga är bett som har hamnat på halsen, huvudet eller bålen. Det är också skillnad på vem som råkar bli biten. Barn är mer utsatta, liksom gravida kvinnor och åldringar.

Kontakta alltid vårdcentral eller sjukhus om du eller någon annan har blivit biten av en huggorm. Oftast blir bettet svullet, ömt och så småningom missfärgat men det händer också att inget gift har sprutats in i bettet. För vuxna människor är ett ormbett sällan livshotande, även om det händer att människor dör på grund av ett huggormsbett. Det beror i så fall på överkänslighet och en anafylaktisk chock.

I praktiken dör ungefär en människa av ormbett vart tionde år, vilket är färre än de som avlider på grund av bi- eller getingstick. Kom ihåg att giftinformationscentralen dygnet runt informerar och ger råd ifall olyckan har varit framme.

Hur verkar giftet?

Huggormar livnär sig främst på möss, sorkar och ödlor. Giftet har i uppgift att döda bytet, men hjälper också till med själva matsmältningen av bytet. Ormgiftet verkar på nervsystemet, vilket innebär att bytesdjuret dör på grund av inre blödningar eller för att hjärtverksamheten eller andningen helt enkelt upphör. På människan har bettet samma effekt, även om det inte är lika ödesdigert som för exempelvis en skogsmus. Giftet cytotoxin förstör cellerna, blodkropparna och kapillärerna, så att blodet rinner ut i vävnaderna.